Direktlänk till inlägg 7 april 2014
Ibland undrar jag varför. Varför kommer det utan förvarning? Den bara sköljer över min prins som ett osynligt täcke och däckar honom. Jag hann inte med.
Står o köket och lagar spagetti och köttfärssås. När jag plötsligt får en känsla av att det hänt Isaac något. Går till vardagsrummet och mycket riktigt Isaac ligger på soffan med blöta byxor och sover efter ca 5 min anfall (tror det var 5 min, för han var klarvaken innan jag gick till köket) Han brukar INTE somna så. Isaac brukar alltid säga till med sin ljuva stämma "sova" säger han.
Han behövde ingen Buccolam. Tack och lov.
Jag känner många mammor och pappor som har barn med denna lömska sjukdom, som verkligen kämpar. Orättvist.
Varför får jag en känsla av att inte passa in? Jag har en jättefin grupp som jag skapat just för att samla alla på ett ställe där vi kan ventilera våra innersta tankar.
Varför känns det som att jag inte passar in? Inbillar jag mig? Eller är det så att jag helt enkelt inte passar in?
Nej gott folk. Nu ska jag sova (försöka iaf)
God natt!
/Ljus och kärlek
Nu ska detta inte bli något deppinlägg, du som läser bedömer själv hur du vill tolka texten. Men kom inte och gnäll hos mig sen när jag skriver som jag gör! Ensamheten är nog den som knäcker mig som mest. Jag är jätteglad över att Simon har jobb ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 | 30 | |||||||
|