Direktlänk till inlägg 17 juli 2014
Att försöka se det positiva i det negativa har varit svårt för mig. Men nu börjar äntligen knoppen att vakna till.
Det jobbiga i det hela är att jag levt i en svart bubbla (negativitet) tillslut orkade jag inte leva så.
Så jag rannsakade mig själv och startade en underbar resa med mig själv som ökade min självkänsla lite grann.
Kroppen är jag inte riktigt nöjd med men snart så. Jag cyklar 5 km varje dag.
En situation som gör att jag inte orkar,
Isaac och hans beteende:
*Sparkarna
*River
*Trycker in tårna i låret/armarna (beror på hur vi sitter)
*sparkar med hälen på mina fötter.
Detta är bara en bråkdel av Autism och förmodligen lite av utvecklingsstöringen.
Jag vet liksom inte vilket som är vad då allting går in i varandra.
Dravet lyser med sin frånvaro vilket jag är jättetacksam för. Den tittar förbi 3 ggr i månaden. Han stelnar liksom till i blick och kropp. Han blir inte kontaktbar under anfallet. Jag behåller alltid lugnet. Förbereder mig med medicin.
Det har hänt ett par ggr i skolan, då har dem gett honom Buccolam -en krampmedicin som ges i munnen istället för rumpan. Trevligare för honom och skolans personal.
Nej nu ska jag njuta av värmen.
/Ljus och kärlek /
Nu ska detta inte bli något deppinlägg, du som läser bedömer själv hur du vill tolka texten. Men kom inte och gnäll hos mig sen när jag skriver som jag gör! Ensamheten är nog den som knäcker mig som mest. Jag är jätteglad över att Simon har jobb ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 | 18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|