Mina tankar har bara snurrat idag och i stortsett hela veckan. 

I måndags var jag och Isaac på spårvägsmuseet med Sara och Nathan. Jag tyckte det skulle bli jättespännande att få träffa Nathan, eftersom jag aldrig gjort det. Va i helvete händer jo jag låser mig som vanligt och börjar stamma när jag ska prata vilket gjorde att jag var tyst istället. Fan vad jag hatar sånt.

Isaac hade nog det jävligt jobbigt. -Hur vet jag det? Jo jag är hans mamma OCH SER sånt. Han la sig nångra ggr på golvet och gnällde när det inte gick som han ville. Jag förstår självkalrt Isaacs frustration och DET måste sett FÖR djävligt ut i andras ögon, men det skiter jag i, för detta är min vardag och nu trillade polletten NER !! Det är ju därför så många undviker att umgås med oss för att Isaac är som han är -JOBBIG?! Inte sant?

Det är ur mitt mammaperspektiv jag känner hur omgivnigen ser på honom. Fördjävligt.

MEN Jag har inte valt detta liv.

Tis: Fick jag ont i skallen, för att det tog musten ur mig på spårvägsmuset, men åkte med Isaac till Huddinge Sjukhus för att han skulle genomgå ett hörseltest. 

Jag orkar inte hålla på och förklara mig i ett kör!! 

Isaac är värdlens finsate pojke. MEN han har AUTISM och JA det kan försvåra för oss att vara UTE bland människor som har fördomar kring diagnoser för att dem inte VET vad det handlar om. Jag blir jättearg på det! 

Jag har nog aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv som jag gör nu.. 

 Nej, nu ska jag spela lite FV2 på Facebook.

Ville bara skriva av mig lite. 

//Ljus och kärlek//